Balansen mellan dimensionerna
Det bör alltid finnas en balans mellan dimensionerna. En dålig medarbetare kan ha varit slarvig och inte följt de riktlinjer som finns (systemiskt fel). Men skälet kan vara att han ville åstadkomma ett resultat som krävde att reglerna tänjdes för att kunden skulle få det han ville (extrinsiskt mervärde till kunden). Han kan samtidigt ha mått dåligt (intrinsiskt) eftersom det kändes obehagligt att bryta mot viktiga delar i regelsystemet, men gjorde ändå bedömningen att det var värt det för att åstadkomma ett försäljningsresultat som företaget behövde (extrinsiskt). Det är först i ett seriöst samtal som jag som ledare kan veta hur han tänkte på olika stadier i sin process med kunden och först då som jag som ledare kan forma en säkrare slutsats om han är bra eller dålig i sitt sätt att arbeta (systemiskt). Jag bör som chef förstå alla tre dimensionerna för att kunna begripa vad som skett och hur jag förhåller mig till eventuella påföljder eller interna förklaringar.

All verksamhet i organisationer handlar primärt om resultat och nytta (extrinsiskt). Därför bör vi ha en större grad av tolerans för människor som når verkliga resultat och i besvärliga beslut se till nyttoeffekten både på lång och kort sikt. Samtidigt som vi också måste ha en viss ordning och reda i verksamheten (systemiskt) för att många människor ska kunna åstadkomma ett bra resultat tillsammans (extrinsiskt). Men vi måste också låta människor må bra och trivas annars kan vi aldrig få engagemang och trivsel (intrinsiskt).